Detta aktualiserar en sida av Carina Aris verksamhet som idag förefaller
vara glömd. Hon var en mycket skicklig pedagog. Som tidigare nämnts
var hon privatelev hos Fokine, efter att ha fått den gammalfranska
stilen som grund i stockholmsoperans balettelevskola. Carina hade som
"second in command" på Opéra Comique en lite äldre
dansös, Mauricette Cébron. Hon följde Carina's metodik
och ledde den dagliga träningen när Carina inte hann. Hon lämnade
Opéra Comique 1934 för att bli pedagog vid parisoperans balettskola
i ett kvarts sekel. Nästan alla de följande berömda franska
stjärnorna började hos henne och det i en "skola"
(ett system) som emanerar från Carina Ari, och som hon i sin tur
fått från Ryssland, som i sin tur influerats från Frankrike
och Italien. Så kan strömningarna gå i balettens värld.
Carina var en länk i kedjan, ej utan betydelse.
Inghelbrecht liksom Carina Ari stannade bara halvtannat år på Opéra Comique. Carina nyuppsatte sen, som nämnts, Månstrålen på Stora Operan och därefter på Operan i Stockholm 1935. Året efter gjorde hon en urpremiär i Stockholm med baletten Eva (egentligen Evas metamorfoser), en kavalkad av Evor genom historien, som erbjöd tacksamma rollstudier till Operabalettens solister.
Premiärdansören i Operabaletten Teddy Rhodin skriver i sina memoarer: "Jag hade aldrig sett någon människa, som var så vacker som hon".
Ytterligare ett år senare, strax innan nyåret 1937/1938 gjorde Carina Ari på Stockholms Opera Ode till rosen, betydligt utökad, och de tre verken fick bilda en hel "Carina Ari Afton".
Det skulle sedan dröja ett kvarts sekel innan hon återkom
med en koreografi i sin födelsestad, en rekonstruktion - så
gott hon mindes - av Börlins De Fåvitska Jungfruarna.
Sina egna koreografier hade hon då totalt glömt bort. Det är
inte så ovanligt bland koreografer.