Rolf de Maré i Théâtre de Champs Elysées, Paris
Michel Fokine (1880-1942)
Serge de Diaghilew (1872-1929), grundaren av Ballets Russes, (förebilden för Les Ballets Suédois)
|
|
Paris - Les Ballets Suédois En förmögen konstsamlare, Rolf de Maré hade, övertalad av Fokine, bestämt sig för att gå i den magnifike balettchefen Diaghilews (Ballet Russes) fotspår. Maré startade en Ballet Suédois i Paris för att också han bli kändis i den för utlänningar svårtillgängliga snobbiga Pariser-världen. Carina var självskriven när de bästa och yngsta från Stockholms Opera engagerades 1920 på treåriga kontrakt för att med Paris som bas dansa runt omkring i Europa. Den svenska balett-truppen, Les Ballets Suédois (1920-1925), var världens andra stora privatägda turnerande balett-teater, den andra i ordningen någonsin, efter Ballets Russes. Det är värt att hålla i minne, bara ett halvt sekel senare var världen full av dylika dansensembler. Talteatrarna ligger där de ligger och spelar. Dansarna är i ständig rörelse. Det har sin naturliga förklaring: Teatern är begriplig bara i sitt egen språkområde, dansen talar universellt utan språkliga gränser. I baletten kan en stor artist byta nationalitet hur lätt som helst. Det gick så fort. Hon blev genast uppmärksammad, kanske mer allmänt och förbehållslöstberömd än någon annan i Ballets Suédois. Koreografen Jean Börlin, en betydligt större konstnär, kunde diskuteras. Hans radikalt nyskapande geni var svårsmält och hans värde begreps inte av vem som helst. För Carina, dansösen, var Börlins verk plattformar till att visa en interpreterande konstnärs mängsidighet. Carina hade ett vidsträckt register, som fä ballerinor. Hon var frän början vältränad i ren klassisk stil, dock färgad av Fokines nyromantism, (som i Sylfiderna eller Börlins Chopiniana). Hon var också groteskt expressionistisk (t.ex. i Dårhuset), opretentiöst folklig (Midsommarvaka), utsökt elegant (Tombeau de Couperin), tokrolig (Mariés de la Tour Eiffel), tillika skön, sensuell och med glimt i ögat varhelst tillfälle gavs. 
Det gjorde Carina Ari. Flickan från Gamla Stan förvandlade sig till fransyska och Pan-europeisk stjärna.
| |
Kontrakt
Rolf de Maré hade engagerat dansarna för tre år, med full lön också under "mellansäsongerna" när det inte gick att dra publik. Endast de få statliga teatrarna hade dylika säkra kontrakt. Av en privat teaterchef var det generöst. Ända in i våra dagar är det vanligaste systemet att dansare anställs för den begränsade serie av föreställningar som direktionen lyckats samla ihop. Dessemellan får artisterna sköta sig själva - hitta någon annan ensemble, leva på besparingar eller försörja sig på helt annat sätt (i USA t.ex. med att servera på någon bar).
Arbetslöshetsperioder varje år, är ett normalt ont i de flesta dansares tillvaro. Ballets Suèdois medlemmar, däremot, skingrades sommartid med full lön för semester och rekreation, var och en på sitt håll.
| |
Emellertid hade Carina Ari fått anbud om att göra huvudrollen i en tysk film och skrivit kontrakt eftersom det var under balettens ferier. När hon aningslöst nämnde detta för de Maré blev han rasande. Hon var anställd hos honom året runt och fick inte ta annat arbete utan att han först tillfrågats. När han kände sig åsidosatt var han obeveklig. Det var mycket nära att komma till en process, men Carinas advokat avrådde. Hon fick bryta det fina filmkontraktet. Det gick till en annan oprövad förmåga. Hon hette Pola Negri och hennes världsberömmelse daterar sig från denna film, som gjorde succé. Den berömmelsen kunde Carina Ari ha fått. Hon hade minst lika stora förutsättningar. En filmstjärna är ojämförligt ofantligt mycket större än en aldrig så framstående dansös. Särskilt ekonomiskt.
Carina hatade de Maré för den skada han hade gjort henne. Långt fram i livet, när hon ändock hade blivit en rik dam - mycket rikare än han - lät hon udda vara någorlunda jämnt, fast när tillfälle gavs att ge honom ett tjyvnyp gjorde hon det med nöje.
Så fort det var möjligt lämnade Carina Ari Ballets Suédois. Dessförinnan sjukskrev hon sig periodvis, förebärande gikt, vilket det kanske fanns någon sanning i, fast den angrep bara när det var lägligt. I allmänhet hade hon hela livet urstark hälsa och oförtröttlig vitalitet.